Gizmo, eller S*Milleniums Royal King of Hearts som stamtavlan säger, kom till oss hösten 2003. Han är en katt med otroligt stor personlighet. Kelig och go, älskar att vara i centrum av husses och mattes uppmärksamhet. Det gör han oavsett om det gäller en mysig stund med borsten eller om fästingborttagaren kommer fram, nästan all ompyssling räknas till plussidan. Ett bra knep att få denna uppmärksamhet är att komma dragandes med en leksak och lägga vid fötterna! Charma in sig är en välutvecklad egenskap ;-)

 

Gizmo blev pappa till en kull mysiga kissar tillsammans med Chelsea sommaren 2004. Från den kullen stannade dottern Shibuya kvar hemma hos oss. Hon och pappa Gizmo blev väldigt goda vänner, lika busiga båda två.

 

Att vara ute är det bästa Gizmo vet. Vi har kattgård, löplina på tomten och ganska ofta promenader att erbjuda honom, han är otroligt duktig på att gå i koppel.

 

Men Gizmo vill mer. Jättegärna! Han krafsar på dörren och mjauar högljutt. Vi har funderat, ältat och stångats med frågan att göra honom till utekatt. Han vill ju såååå gärna! Tyvärr bor vi väldigt illa till ur trafiksynpunkt, så riskerna att släppa ut honom lös har vi bedömt som alltför stora.

 

Genom utannonseringen av barnbarnet Ametist hösten 2006, fick vi kontakt med Michael. Han berättar vilken djurvän han är och att han bor så till att han har för avsikt att ha katten som utekatt. Samtalet blir långt och efter en stund nämner jag att vår Gizmo skulle älska att vara utekatt, men att vi inte kan erbjuda honom det. "Han skulle trivas jättebra här!" säger Michael spontant. I slutet av samtalet föreslås att vi båda funderar på den lösningen.

 

Det som nämndes i förbifarten blev anledning till många dagars vånda och beslutsångest. Att lämna ifrån sig en älskad familjemedlem är inget man gör i en handvändning. Gizmos ihärdiga mjauande hjälpte oss att fatta beslutet, det var som han ville vara med och lägga sin röst. Det faktum att hans rastlöshet ibland går ut över Chelsea i form av slagsmål, bidrog också till avgörandet. Definitivt blev det när jag senare frågade Michael vilken katt han helst ville ha. Jag fick då svaret att han ansåg med min beskrivning att Gizmo skulle passa honom bäst. Han ville ha en katt som han kunde vara ute mycket tillsammans med och det tar ju tid innan en kattunge växer till sig så att den kan släppas fritt. Lösningen blev att Gizmo fick bli utekatt hos Michael och Ametist, morfars "look-alike", stannar hos oss.

 

Visst saknar vi vår Gizze. Det har runnit många tårar både före och efter det definitiva beslutet. Ändå kändes det bra att ta farväl av honom i "livs levande". Även Shibuya, Gizmos ständiga vapendragare, saknar sin kompis. Men Gizmo har äntligen fått möjlighet att springa fritt, kommer och går som han vill. Nu har han dessutom fått sällskap av två små damer, också skogisar, och han har det jättebra.

 

 

.