Chelsea heter egentligen S*Vildfagre´s Barbie born sweet. Och visst är hon "sweet"! Chelsea är en otroligt kelsjuk och social misse, en riktig famn-katt. Allra bäst är det förstås när hon får ligga på bröstet, riktigt nära ansiktet. Eller under täcket, tätt intill matte. Av volymen på hennes spinnande då kan man tro att det är så nära himmelriket man kan komma :-) 

 

Chelsea var sex veckor när vi första gången hälsade på hemma hos uppfödaren. Vi föll pladask för "Barbie" när hon fridfullt började spinna upp-och-ner vänd i min hand! 

 

Chelseas envishet kom väl till pass när hon kom hem till oss. Hon accepterade inte Gizmos "du är inte välkommen här", utan fortsatte glatt att leka med råttorna på egen hand när den andre kissen inte ville vara med. Han förstår ju inte sitt eget bästa, så trevlig som jag är, tänkte hon. Det rådde krigstillstånd i ca två veckor innan de blev vänner till slut. Under den tiden fick vi ibland skilja dem åt för att ge Chelsea lite andrum mellan attackerna. När hon väl konstaterat att dum-kissen var utelåst, gav hon sig hän till att gossa och spinna ohämmat...

Chelsea är duktig på att ta för sig. Det gäller både på mys-fronten och rent handgripligt för att skaffa sig leksaker. Vid ett tillfälle hade hon hoppat upp på bordet inne på kontoret och tog sig en titt i översta lådan som var utdragen. Hmm.... några krafsande tag för att se vad man kan hitta....bingo! Den där nyckelringen som ser ut som en liten säl blir bra, den tar vi! Som ett skott försvann både Chelsea och nyckelringen ur sikte. Ur samma låda har sen åtskilliga leksaker hittats, men jag tror det roligaste är just att fiska efter dem.

Chelsea och Gizmo fick sin första kull sommaren 2004. Mitt i natten och mitt på köksgolvet gjorde de entré, fyra små älsklingar. Det såg ut som om Chelsea först undrade vad som hände, men strax tog hon så väl hand om dem som om hon inte gjort annat. Det är för förunderligt hur väl naturen har sin gång.

Jag glädjer mej åt att Chelseas underbara temperament verkar ha gått i arv till barnen, inte minst Shibuya påminner oss ständigt om det... Finns det en famn att krypa upp i så ska man göra det. Sannolikheten att nån börjar gosa med en är av erfarenhet att döma väldigt stor.

Till Chelseas främsta stålthet hör svansen. Den är otroligt lång! En bra svanslängd är att den ska räcka till kattens nacke, men på vårt lill-troll kommer den upp mellan öronen!

Klicka gärna på bilderna i galleriet så blir de större.