
Den 20
juni 2006
fick S*Konnichiwas
Shibuya två
kattungar,
honan Jaspis
och killen
Ametist. Pappa
till kullen
är S*Quid
vis Avalone,
som kallas
Pelle och
bor hos
mattes
kompis
Beatrice.
Från första stund hade de två nyfödda liven
full uppmärksamhet, inte bara från mamma Shibuya
utan även av mormor Chelsea. Hon trängde ner sig
i korgen och tog hand om sin lilla familj.
Korgens botten var täckt av kattpäls, det såg
riktigt roligt ut. Dessvärre var det ju inte så
lätt för småttingarna att veta vems tuttar det
fanns mjölk i, så efter några dagar när
viktuppgången inte var tillfredsställande fick
inte Chelsesa vara i korgen för husse och matte.
Så sur man kunde bli... med högburet huvud
ignorerades kattungarna i flera veckor. Sen var
allt bra igen.
Kattungarna fick namn efter stenar, Jaspis
och Ametist. Ametist tillhör gruppen ädelstenar,
och visst är han bedårande vacker, vår ädelsten.
Om betydelsen av stenens namn Ametist finns att
läsa bl a följande; Namnet Ametist
kommer från grekiskan och betyder oberusad.
Ametisten hjälper att ta en sak i taget, njuta av stunden, ger en känsla
av tillit.
Ökar den mentala förmågan, förbättrar minnet och lindrar huvudvärk.
Hjälper mot sömnproblem och förhindrar att man försover sig! Och jag
lovar, med en liten buse som biter en lite
kärleksfullt i tårna så kan man verkligen inte
försova sig ;-) Tillit och njuta av stunden, jo
det stämmer så bra det med. Krrrrr!
Ametist var
minst vid
födseln, men
växte
såsmåningom
om sin
syster.
Busig och
lekfullt
attackerande,
gav syrran
Jaspis
sällan ro,
men roligt
hade de.
Jaspis
flyttade vid
knappa 13
veckors
ålder till
Göteborg, då
blev Ametist
ledsen.
Likgiltigt
surandes en
hel dag. Sen
dess har han
tytt sig
till husse
och matte
betydligt
mer, vi fick
den äran att
bli stand-in
kompisar!
Kullen är
vår tredje
och denna
gång tyckte
vi
katt-kvoten
med tre
vuxna katter
var fylld,
vi kunde
inte behålla
någon fler.
Det tog
förvånansvärt
lång tid
innan vi
fick napp på
köpare till
charmtrollet
Ametist, han
hann passera
12 veckor.
Efter mycket
om och men
blev det
ändå så att Gizmo fick
flytta
hemifrån.
Hans
frihetsbehov
fick
tillgodoses
som utekatt
och vi
beslöt oss
för att
behålla hans
"look-alike"
här hemma.
Sen blev vi
nedmailade
och
uppringda av
människor
som äntligen
fått upp
ögonen för
vår
ädelsten,
men beslutet
var
oåterkalleligt.
Här fick han
stanna. Nu
kallas han "Tisten"
bland alla
andra namn
en snuttis
kan få.